"Mina drömmars stad"

Hejsan!

Nu har jag läst färdigt mina drömmars stad och mycket har hänt framåt slutet. Hela familjen Nilsson splittras tillslut efter att Henning dör efter mycket hårt arbete, då han överansträngt sin kropp redan sedan han var 15 år och kom till staden. Sängbunden var Henning och han ville gå ut och röra på sig, men tuppade av och dog.

Ensam med sonen August bestämmer sig Lotten för att adoptera bort honom till familjen Bodin, efter att dem tidigare tagit mycket hand om August eftersom Henning inte kunnat.

Jag tycker att slutet är detsamma som början. I början kommer Henning till staden helt ensam, full av drömmar och förväntan. På samma sätt tittar nu Hennings son August ut över staden med samma känslor som fadern en gång hade. Vilket visar hur allt går runt, genom generationer så börjar det om igen med drömmar om det perfekta livet och "drömmens stad."

"Han hörde kanske till de utvalda, till dem som livet och staden log emot.

Pojken drömde. Staden väntade."

Det är de absolut sista meningarna i boken. Och jag tycker dessa meningar gör hela slutet, och framhäver det här om att allt går runt, börjar om och att ingenting förblir detsamma.

Men jag måste även få skriva lite om vad jag själv tycker om boken som helhet nu när jag har läst den.

Boken förmedlar väldigt intressanta saker, som förhållandet under 1800 talet för en medelklassig stockholmare. Och de socialistiska tänket som Tummen hade. Jag fick mycket lättare att förstå hur ideologin kan vara så pass stor idag, när jag förstår hur dåligt folk hade det när den växte fram. Och att den inte lika lätt skulle kunna uppkomma idag när vi redan har det så bra.

Ett mycket bättre sätt att lära sig om en politisk ideologi än att läsa om den i historieboken. När man nu istället får lättare att sätta sig in i situationen själv.

Men jag som inte är någon vidare bokfantast måste också säga att den är väldigt seg ibland. med många ointressanta händelser som kan ta upp flera sidor. Å andra sidan förstår jag att boken handlar om en persons liv, och att allt inte är intressant i livet och att för att få boken trovärdig kanske inte allt kan vara spännande och kul.

Tack till er som läst under den här tiden!

Simon

Klassiker..?

Hej igen! Har nu läst 3/4 av boken och har funderat lite kring klassiker.

Eftersom "Mina drömmars stad" är en klassiker borde det ju finnas en anledning bakom det. Någonting som gör den och inte andra gamla böcker till en. Men först måste jag förklara vad en klassiker är, och sen avgöra om jag tycker boken håller det.

En klassiker är något som är som ständigt håller sig kvar år efter år och läses av folk hela tiden. Och det som gör att folk vill läsa en 150 år gammal klassiker är att den är tidlös. Vilket betyder att det inte spelar någon roll om du läste den för 50 år sen eller om 50 år, den håller fortfarande, och folk kan reflektera över. Några teman som håller genom åren är kärlek, samhällsutveckling med fler.

Denna boken innehåller flera teman. Kärlek, Henning flyttar till Stockholm där han gifter sig och skaffar barn. Men den största anledningen till att den här boken fortfarande är populär är nog uppbyggnaden och utvecklingen av samhället, inte minst vår huvudstad. Det är inte bara innehållet med tema kärlek och samhällsutveckling som gör att folk tycker om den, bara språket, miljöbeskrivningar och platser förklarar ju nästan allt om hur livet såg ut förut. Det är som en blandning mellan en faktabok och en roman, vilket blir mycket intressantare att läsa.

Den tidlösa boken är ju ett faktum. Jag är inte så jätteförtjust i den här boken. Men den är ändå bättre än jag trodde. Som jag skrev i mitt första inlägg, så trodde jag inte att jag skulle kunna reflektera och sätta mig in i bokens tid. Men det är exakt det jag insett att jag kan vilket gör att jag förstår. Kärleken till en partner, familj och vänner kommer alltid finnas och har alltid funnits och kommer därför alltid gå att läsa om.

Men trots att den är tidlös finns det självklart saker som inte är dem samma som idag. Familjerna i den här boken är inte som våra familjer idag. Jag får lite känslan av att familj då var en man som regerade hemma, frun arbetade och sen hade de massa barn som skickades ut i arbete. Sedan hamnade alla familjens pengar hos pappan.

Jag upplever att könsrollerna är väldigt tydliga där kvinnor och barn inte har mycket att säga till om. Männen samlar in pengar, bestämmer över hushållet och gör själv som han vill sen.

"Han ropade på sin hustru, hon dröjde, då röt han så den gamla träkåken skalv. Hon kom skyndande, såg den väldige stå där och peka med ett stort anklagande finger.

Din dotter klär sig som en hora! röt han. Bränn upp eländet!" (sid 56)

Det inte ser ut så idag. Men spåren av detta sitter fortfarande kvar i folks tänkande. Det är väldigt tydligt att kvinnor även idag behandlas sämre på vissa sätt, som lägre löner. Det är något som bara följt med genom åren dessa könsroller. Vi har jobbat för att få bort dem, skillnaderna har minskat men det är fortfarande en lång väg kvar. Utan att tänka på dem har vi fördomar om hur en man är och hur en kvinna är, och får en tankeställare när några av dessa fördomar inte stämmer, som till exempel en regering full av kvinnor, eller en flyplan fullt med stewarts.

Fogelström skrev föddes år 1917, alltså nästan 60 år senare än boken utspelar sig. Det betyder att han egentligen inte har upplevt och sett tiden han skriver om. Men jag tycker ändå han har fått en sanningsbaserad historia av det.  Det är ju påhittade karaktärer i boken men han har lagt dessa personer i situationer som speglar dåtidens Stockholm.

/Simon

Tummen finns mitt ibland oss!

Hej!

Jag har nu läst klart hälften av boken. Mycket har förändrats under den andra fjärdedelen jag nu läst.

Mycket har hänt på relativt kort tid. Henning har tillsammans med Tummen fått ta över hyreskontraktet på en liten stuga och flyttat in med flickvännerna Lotten och Matilda. Henning är även gift och har tillsammans med Lotten fått två barn. Föräldrar har även Tummen och Matilda blivit.

Den tydligaste förändringen och utvecklingen tycker jag är karaktärerna själva. Karaktärer är en väldigt viktig del av bokens utveckling.  Eftersom boken handlar om Henings liv och hur det rullar vidare, med vänner som kommer och går.

Men sen finns även som jag nämnt tidigare de vänner som stannar i Hennings liv och har en stor del i det. De vännerna förändras hela tiden. Tummen till exempel till en början när han i 15 års åldern möter Henning för första gången, en väldigt livlig, stökig och fri person som drar sig till bus. När han senare blir tillsammans med Matilda och får en son ändras han helt. ”Tummen höll sig på avstånd, den tiden när han blandade sig i pojkskockarna var förbi” (sid 148)

Självklart förändras även Henning med tiden. Från att ha vart en osäker, arbetslös och blyg person har han vid denna tidpunkt fått jobb, skaffat sig vänner och bekantskap och även gift sig och fått barn. Det som förändrar Henning genom boken är allt som händer. Boken handlar ju om hans liv, och precis som allas liv förändras dem genom tiden och av saker som händer. Till exempel när Henning blir bjuden på bröllop hos en arbetskamrat, han träffar där en tjej och sedan gifter sig med henne.

Jag vill även koppla karaktärerna själva med den tid vi lever i nu, och hur det såg ut då. Karaktärernas personlighet då, har absolut inte förändrats från då till nu. Om vi tar Tummen som exempel. Jag har sagt att han var en livlig pojke som gjorde som han ville, när han ville.

Självklart finns dessa även idag. Det skapas ju nya stilar när samhället förändras. Men sådana som tummen har alltid funnits och kommer alltid finnas.

En person som tummen skulle idag inte ha några problem att passa in i vårt samhälle, skulle bli en i mängden.

Någonting som jag reagerat på i boken är hur gott Henning och Tummen med familjer lever. Trots deras fattigdom lever dem väldigt bra. Jag trodde att dem alla skulle få uppleva någon gång det lidande och den fattigdom som de flesta invånarna verkar drabbas av.

Om man jämför dåtidens Stockholm med nutidens kan jag inte se deras liv passande under den tiden. De lever alldeles för rikt och modernt. Visst, om de hade vart rika med lite högre status skulle det inte vara konstigt med tanke på deras levnadsstandard. Jag tycker absolut inte heller att dem passar in i ”vårt” Stockholm. Jag tycker Henning och Tummen levnadsstandard är någonstans emellan. På tok för fattigt för nutid, men även för hög för att leva då under fattiga förhållanden.

/Simon

Den enes plåga är den andras njutning

"Ett ylande steg ur folkhavet, ett vilddjurstjut. Den pinande glädjen över att se någon annan pinas. Någon hade lidit och gjort deras lidande litet mindre"

Citatet ovan är taget från sidan 63 i boken, och är från när Henning, Tummen, Klara och Matilda är på den offentliga avrättningen av den unga kvinnomördaren Göthe.

Jag valde detta citat för jag tycker att det har en viktig poäng som kan jämföras med hur vi lever idag.

Som jag nämnde så var det här en offentlig avrättning.  Att folk blev avrättade är en sak som inte är speciellt konstigt eftersom de begått ett grovt brott. Men jag kan inte ritigt förstå hur folk frivilligt ville gå och se någon dö möt sin vilja. Som i citatet att ens egen smärta skulle minska för att se någon som har det värre.

När jag läser detta förstår jag verkligen hur illa folk hade det och vilket egosamhälle man levde i. Den ända man kämpade för var sig själv, och det fanns inga krafter över efter det att hjälpa andra med.

"Några kvinnor som tagit sina småbarn med sig skrek och trätte, ungarna klämdes och grinade"

En annan viktig sak som jag kom att tänka på under avrättningen också var att föräldrar faktiskt tog med sig sina barn till händelsen. Vilket är ännu märkligare än ovanstående. Jag tolkar det så att man på den tiden att inte ålder betydde så mycket. Bara för man var barn betydde det inte att man inte kunde arbeta eller göra andra saker som vi idag anser barn vara för unga för. De normer och regler vi har idag om ålder och skillnaderna mellan ett vara vuxen och att vara barn fanns inte så mycket.   

/Simon

Drömmens stad - besvikelse?

Idag avslutade jag den första av fyra delar i boken Mina drömmars stad. Till en början har boken varit ganska händelselös, men jag antar att jag kommer in i den efter ett tag. Något som jag reagerade på redan i början var att det inte fanns några talminus eller citattecken. Det är jättesvårt att veta när någon säger något, och vem som säger det.

Det som har hänt är att huvudpersonen Henning, en 15 årig pojke från Södermanland flyttat till Stockholm, på jakt efter det nya och spännande storstadslivet fullt av möjligheter. Under de 70 sidor jag har läst har man fått följa med Henning under sitt första år i storstaden.

Under sitt första år i Stockholm kämpar sig Henning in i civilisationen för att bli en i mängden och få en plats, kämpar på stearinfabriken där han arbetar och kämpar för mat på bordet. Han märker redan första dagen han anländer i staden att alla tankar och fördomar han hade om staden inte var som han trodde.

Det gör att han får kämpa hårdare för sina pengar, och för att få behålla ett jobb över huvudtaget.  Den första perioden i det nya livet blir hårt och fattigt, utan den fritiden han trodde var självklart. Att prioritera arbete före ledig tid blir därför ett måste för att överleva.

  

Hennings bekantskap varierar från person till person under den första delen. Till en början får Henning både arbete och vänner genom att träffa Sällskapet från Dalarna. Annars  kommer vänner och går. En vän som följer med hela tiden är Tummen, som till en början är ganska olik Henning. Han lever ett väldigt, fritt, spontant och spännande liv. Han är en grabb som bott i staden en längre tid och lär upp Henning. Tillsammans med Tummen umgås de två med tjejerna Klara och Matilda.

Jag vet inte riktigt om det finns så många likheter mellan mig och Henning. jag lever drygt 150 år efter hans tid och mycket av det som var då, är inte lika med det idag. Men det finns en massa skillnader.

Henning lever utan sina föräldrar och kämpar hårt i arbetet för att få ihop pengar och själv överleva. Jag lever tillsammans med min familj och har ingen sådan press på mig. Plus att i mitt liv och den tid vi lever i bryr man sig om varandra mer. Vårt samhälle är utvecklat på så sätt att man hjälper dem som hjälp behöver.

För Henning är det inte någon som bryr sig eller vill lägga några extra krafter på honom ifall han skulle bli utan mat.

Vi lever ständigt med kännedomen att vi aldrig kommer behöva svälta eller lämnas. Det är för oss en trygghet vi har, men som förut inte var att tänka på.

/Simon

Mina drömmars stad!

Hejsan!
 
Jag har valt att blogga om boken "Mina drömmars stad" som är skriven av författaren Per Anders Fogelström. Den första utgåvan av boken kom 1960.
Av att bara titta på bokens utseende får jag ont i huvudet. Det är nästan 300 sidor hårt packade med liten text. Framsidan visar en gata i en stad, Stockholm. På vägen finns äldre hus plus några barn med gamla kläder. Vägen är helt tom på bilar eller andra fordon, vilket alla dessa saker tyder på en äldre bok. På baksidan får jag veta att den här boken är den första av fem i en serie. Tiden då boken ska utspelas är från år 1860 till 1880.

På grund av att boken är skriven och utspelar sig för länge sen, antar jag att språket är äldre, mer annorlunda och därför svårare att förstå.

Det finns vissa olika böcker jag inte tycker om. Overkliga böcker (science fiction med mer) och gamla böcker. Anledningen är att jag själv måste kunna sätta mig in i huvudpersonens situation och själv kunna föreställa mig händelserna hända mig, för att jag ska gilla den och förstå. Om då boken är 150 år gammal eller handlar om utomjordingar år 2745, så har jag svårare med det.

Nu är denna bok gammal och jag kan därför få svårt  att föreställa mig vissa saker som händer i boken. Men det går nog bra ändå eftersom att boken inte är "jättegammal".

Jag tror även att jag själv kan relatera till att boken handlar om just Stockholm och hur staden växte fram. Det ska bli väldigt intressant och jag tror säkert att jag kommer förstå och känna igen vissa platser.

En anledning till varför jag låter så negativ om bokens innehåll är pågrund av min mamma. Hon har fått mig att tro att den här boken är dötrist, eftersom hon läste den för inte så länge sedan.