torsdag 15 mars 2012

Drömmens stad - besvikelse?


Idag avslutade jag den första av fyra delar i boken Mina drömmars stad. Till en början har boken varit ganska händelselös, men jag antar att jag kommer in i den efter ett tag. Något som jag reagerade på redan i början var att det inte fanns några talminus eller citattecken. Det är jättesvårt att veta när någon säger något, och vem som säger det.

Det som har hänt är att huvudpersonen Henning, en 15 årig pojke från Södermanland flyttat till Stockholm, på jakt efter det nya och spännande storstadslivet fullt av möjligheter. Under de 70 sidor jag har läst har man fått följa med Henning under sitt första år i storstaden.

Under sitt första år i Stockholm kämpar sig Henning in i civilisationen för att bli en i mängden och få en plats, kämpar på stearinfabriken där han arbetar och kämpar för mat på bordet. Han märker redan första dagen han anländer i staden att alla tankar och fördomar han hade om staden inte var som han trodde.
Det gör att han får kämpa hårdare för sina pengar, och för att få behålla ett jobb över huvudtaget.  Den första perioden i det nya livet blir hårt och fattigt, utan den fritiden han trodde var självklart. Att prioritera arbete före ledig tid blir därför ett måste för att överleva.
  
Hennings bekantskap varierar från person till person under den första delen. Till en början får Henning både arbete och vänner genom att träffa Sällskapet från Dalarna. Annars  kommer vänner och går. En vän som följer med hela tiden är Tummen, som till en början är ganska olik Henning. Han lever ett väldigt, fritt, spontant och spännande liv. Han är en grabb som bott i staden en längre tid och lär upp Henning. Tillsammans med Tummen umgås de två med tjejerna Klara och Matilda.
Jag vet inte riktigt om det finns så många likheter mellan mig och Henning. jag lever drygt 150 år efter hans tid och mycket av det som var då, är inte lika med det idag. Men det finns en massa skillnader.
Henning lever utan sina föräldrar och kämpar hårt i arbetet för att få ihop pengar och själv överleva. Jag lever tillsammans med min familj och har ingen sådan press på mig. Plus att i mitt liv och den tid vi lever i bryr man sig om varandra mer. Vårt samhälle är utvecklat på så sätt att man hjälper dem som hjälp behöver.
För Henning är det inte någon som bryr sig eller vill lägga några extra krafter på honom ifall han skulle bli utan mat.
Vi lever ständigt med kännedomen att vi aldrig kommer behöva svälta eller lämnas. Det är för oss en trygghet vi har, men som förut inte var att tänka på.

/Simon

4 kommentarer:

  1. "Vi lever ständigt med kännedomen att vi aldrig kommer behöva svälta eller lämnas. Det är för oss en trygghet vi har, men som förut inte var att tänka på". - får vårt tankesätt någon konsekvens för hur vi agerar? Tänkte och agerade människorna för 150 år sedan på något annat sätt för att det inte fanns skyddsnät?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag skulle absolut säga att vårt skyddsnät vi har idag påverkar hur vi lever på många olika sätt. Idag behöver vi som sagt inte oroa oss för att livet ska gå ihop ekonomiskt. Om vi hela tiden lever med denna säkerhet blir vi väldigt trygga. Jag skulle till och med säga att vi i många fall blir för trygga. Systemet utnyttjas hela tiden av folk som inte orkar anstränga sig och skaffa ett arbete. Ibland lönar det sig inte ens att jobba, om bidraget är högre än lönen , varför jobba då?
      Jag tror absolut att detta "skyddsnät" behövs. Men det får inte gå till överdrift så att folk utnyttjar det.

      En sådan tanke om att hjälpa de som hjälp behöver skulle aldrig komma på fråga för 150 år sedan. Då kämpade man för att själv överleva, ett mer ego-samhälle. Var man utan bostad eller arbete under vintern skulle man vara glad om man klarade sig med livet i behåll till våren. Detta ger bara de starka och rika en chans. Idag ger vi alla en chans att klara sig.
      Självklart är vårt system vi har idag mycket bättre, men brister finns..

      Radera